måndag 17 september 2007

Ekfras över en mosaik i Aly ben Salems trädgård


Kanske var det så att Poseidon saknade mannen i vars trädgård han så länge hade vistats i. De var ju i någon mening ändå grannar och mannen hade inte synts till på väldigt länge. Så här gick det till: Poseidon släppte tömmarna till sitt tvåspann, hävde kroppen bakåt och tog sats. Treudden träffade det ena av de oseende porslinslejonen på andra sidan av den tomma bassängen, mitt i dess gapande mun. Ett knäpp hördes, och plötsligt sköt en kon av ljus ut från strålkastaren ovanför och upp ur bassängens avlopp började vattnet att stiga. En virvel bildades, motsols for vattnet runt och förde med sig alla de döda löv som låg på botten. Snabbare och snabbare for de runt tills en kropp började framträda i virvelns centrum. En helt ung man med bronsfärgad hy, svart hår och ögon lika mörka som jorden i hans trädgård. Mannen hävde sig upp på bassängkanten, nickade förstrött mot Havsguden vilken återigen fattade tag i tömmarna och sedan höjde högerhanden till en hälsning. I den rörelsen stelnade Poseidon för gott.

Mannen gick genom sin trädgård i riktning mot huset. Aly ben Salem hade återvänt.

1 kommentar:

Mats Lodén sa...

Den för mig till Borges novell "De runda ruinerna", som också handlar om skapandet av en människa. Bra ton. Lät bra också när du läste den.