fredag 28 september 2007

Väntan (del 7)

”Nej nej, det är klart. Hon ser ut som henne. Samma hår. Nästan samma blick. Hon är snygg, min dotter.”

”Ja i så fall, det är klart. Men har du inget kort på henne? Det måste du väl ha ändå.”

”Nej varför då?” Torsten rycker på axlarna och snappar åt sig tidningen från Stewe. ”Nej, jag har inget kort. Inte idag i alla fall. Jag har faktiskt tänkt att vi ska gå till fotografen tillsammans. Kanske vi gör det nu i helgen. Jag kan visa dig sen, blir det bra?”

”Javisst, jag menade inte att ... det var ingen kritik menar jag. Du får väl ha hur många kort du vill eller inga alls för den delen. Det har ju inte jag med att göra.”

”Nej just det, det har väl inte du med att göra.” Torsten försöker le för att ta udden av sin kommentar men resultatet blir bara ett blekt dödskalleliknande grin. Sedan är det som att det inte finns mer att säga. Det blir tyst igen. Männen ser på väggarna, undviker varandras ögon.

Till slut reser sig Stewe upp. ”Nä, det var trevligt det här, men nu ska jag ge mig av. Det är ju inte långt, men det kanske ändå är dags att krypa till kojs.” Han sträcker ut handen men drar snabbt tillbaka den när han märker att Torsten inte är med på det. ”Jag ville bara titta in. Hörde hur du gick av och an.” Och sedan: ”Hoppas din tös dyker upp.”


Det har börjat snöa igen. Vad var det grannen hade sagt? Senoritas? Kanske skulle någon där vilja ha honom? Söderut. Men varför då? Varför skulle någon vilja ha honom där, när ingen vill ha honom här i hans eget land, i den här förbannade lilla skithålan. Han försöker föreställa sig bilden av att hans dotter är på väg hem igen, men den vill inte komma tillbaka. Nä, det får vara, det kanske är dags att gå och lägga sig istället. Har han tur så kommer han att drömma om henne.

SLUT

Inga kommentarer: