onsdag 29 maj 2013

Barriären (del 3)

Det var mödosamt att ta sig upp på Höjderna. Hon hade trott att det var den mellersta av de tre små topparna hon besteg, men ju högre upp hon kom desto mer märkte hon att de alla egentligen var delar av en och samma höjd. På himlen hade stjärnbandet återigen vecklat ut sig, det lyste lika starkt som om fullmånen hade varit uppe och de kom henne att tänka på de myriader av lysande alger som kunde ses som skinande prickar i vattnet vid kusten därhemma under sommarkvällarna. Den gamla välkända Vagnen fanns däruppe på valvet och visade henne vägen norrut som en fyrbåk i skyn. Vild oregano, salvia och andra örter som hon inte kände igen växte i överflöd och när hon gick genom de spretiga buskarna gneds de mot hennes ben så att starka kryddofter avsöndrades. Samtidigt revs det upp små sår på hennes vader, och den söta bloddoften blandades med kryddornas.
  Hon visste inte hur länge hon hade gått däruppe på de slingriga stigarna, men till slut tog den sista stigen slut och hon gick vidare genom ris och små vindpinade buskage. Inte heller visste hon vart hon var på väg. Någonstans hade hon kanske ändå en aning om det, ett möjligt svar. Men hon kunde inte förklara varför hon gick här själv, när de andra sov därnere på slätten. Det räckte med det påtagliga i detta: vandrandet, stjärnorna, dofterna och snåren.
  Plötsligt insåg hon att hon måste ha gått i cirklar.

Inga kommentarer: