Kill your darlings

Det här är de första meningarna jag skrev på det som skulle bli ”Fågeln i kejsarens träd”:

”Hon är mycket punktlig. Genom fönstren högst upp i rotundan ser jag henne komma genom parken vid exakt samma tid varje dag. Jag vet inte vart hon är på väg eller varifrån hon kommer. Men igår gjorde vi sällskap. Jag gick bredvid henne och hon vände sig mot mig och log. Jag ville inte visa vad jag kände, därför log jag inte tillbaka. När vi kom ut från parken fortsatte jag in på biblioteket utan att säga ett ord.

Det ofullbordade är det vackraste och en dag ska jag ta fram det ofördärvade minnet av dig. Det blir som att komma tillbaka till Louvren för att återse Giocondan en sista gång. Jag tror att det blir en dag när det snöar, ett tungt blött snöfall precis som igår, och då kommer jag att minnas dina meissenögon i parken.”

I den färdiga boken blev det så här:

”Hon är mycket punktlig. Genom fönstren högst upp i rotundan ser jag henne komma genom Blomsterkungens park vid samma tid varje dag. Hennes röda kappa lyser mot snön och under den grå stickade mössan letar sig ett mörkblont hårsvall fram. Jag vet inte vart hon är på väg eller varifrån hon kommer. Men igår gick jag ut för att möta henne och vi gjorde sällskap en bit. Hon log mot mig och jag blev så förvånad att jag inte kom på något att säga. När vi kom ut från parken fortsatte jag in på biblioteket utan att ta avsked.” 

Jag gillade i och för sig det andra stycket men det var ändå nödvändigt att stryka det.