Därför sätter han sig ner i soffan igen och börjar bläddra i tidningen. Han har läst vartenda ord på ledarsidan när han inser att han inte har en aning om vad artik-larna handlar om. Oförstående tittar han på karikatyren av statsministern och undrar vad sambandet är med texten runt omkring.
Istället ser han andra bilder, varifrån de kommer vet han inte, men han ser dem tydligt när han blundar, som om de projiceras på insidan av hans ögonlock. Det här visar bilderna: hon ska komma hem över helgen. De talade om det på telefon för bara några dagar sedan. Hon ska komma på fredagskvällen och åtminstone stanna kvar till söndag lunch. De ska promenera, fika och kanske se någon utställning på ett museum. Det finns så mycket att se och prata om.
Han vill att de ska prata mer med varandra. Verkligen prata om riktiga saker, sådant som betyder något. Han kan till exempel berätta om hur det är att vakna varje natt och inte veta var han befinner sig. Vid de tillfällena är det som att han är nyfödd, han kastas ut i mörkret tills han får syn på de lysande digitalsiffrorna på väckarklockan, och det är först då som han landar i sitt eget liv igen. Nästan varje natt är det så, men det finns ingen som han kan prata med det om. Men om han kunde förklara det för henne: det skulle kunna vara ögonblicket som förändrar hans liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar